Snipan har flyttat
posted by Thraíndir @ måndag, juni 11, 2007Uppdatera era bokmärken. Snipan finns på http://www.snipan.com
snipan.com Träbåt, Ålandssnipa, två ägare, 7,5m lång, 2,4m bred, Albin O41 4 cyl bensinmotor, Solex 26 VBN förgasare, fernissad, bottenmålad
Uppdatera era bokmärken. Snipan finns på http://www.snipan.com
I eftermiddags föreslog Joche att jag skulle ta Snipan på en liten tur för att ladda batterierna.
En härlig tur Långholmen medsols vidare in i Pålsundskanalen med fina sidan mot Heleneborgs båtklubbs servicebrygga. Där stod Pelle och frågade hur det gick med skarndäck. Jag svarade att vi jobbade på det.
Strax därefter puttrade vi, på 900 varv, växeln i dragläge, ikapp en segelbåt som paddlades fram i kanalen. Lotta skötte bogseringen med säker hand medan jag gasade och styrde, minst lika säkert. Paddlarna mottog tacksamt draghjälp de två- trehundra metrarna det visade sig att de skulle.
Härefter puttrade vi hemåt, lade till, stängde av soppakranen, satte batterimojjen på 2.
På väg från bryggan till tunnelbanan kände jag att det inte bara var Snipans batterier som laddats.
Det var två glada och stolta snedseglare som kastade loss från Sättra varv mot sommarhamnen på Reimersholme. Glada för att motorn gick som en klocka, på minsta alla fyra cylindrar och för att hon kändes tät. Stolta för att vi fixat allting själv utan annan (!) experthjälp än våra kloka huvuden och överväldigande ingenjörsmannaskap!
Vi puttrade på som aldrig förr men efter ett tag kändes det som vår nyrenoverade motor gick lite ojämnt. Det rök och pös om motorn och ur avgasröret bolmade det tjock vit rök.
Snipan ville egentligen vara en ångbåt och ha en skorsten. Trodde vi.
Att det rök om motorn kunde bero på att vi spillt lite olja på den under rengöringen av backslaget. En kort diskussion om vad skillnaden mellan svart, blå och vit rök ur avgasröret betyder avbröts av ett öronbedövande POPP.
Stäng av motorn hördes Joche säga och jag var inte sen att lyda.
Det slutade förvisso att bolma ur avgasröret men motorn pös och osade fortfarande. Ur flaskan med fin-vatten fyllde jag en kapsyl som jag tömde över motorblocket. Frrrrrrässssss lät det. Vi fick en känla av att vi hade ett värmeproblem. Eller snarare problem med kylningen som Joche så finnurligt klurade ut.
Vi satte på oss ingenjörsmössorna och letade efter problemet. Vattenkyld motor behöver vatten för att kylas. Hade vi ettat och målat över vattenintaget? Det trodde ingen av oss. En röd spak som satt på kylvattenslangen stod i ett läge som, när man jämförde med hur bränslekranens läge förhöll sig till bränsleslangen, kändes, ja, eventuellt inte rätt.
Vi vred om den röda spaken och startade motorn. Det pös och rök i tre sekunder innan vi stängde av motorn igen.
Ur avgasröret kom ett pysande,susande, småmullrande ljud varpå Joche frågade (förmodligen retoriskt, vad vet jag?) om det brann i motorn. Efter en stunds resonerande så gjorde jag en kvalificerade gissning (med alla fingrar och tår i kors) att det nog var kylvattnet som förångats på väg genom motorn och att det var det som lät.
Vi provade att starta motorn igen och höll andan och de numera krampande fingrarna i kors. Brrrummm, muller, ptptptptptpt (förra året lät det puttputtputt). Tjoho! Vi hade återigen fixat problemet alldeles själva.
Och snipan får ingen skorsten.
Vi fick halvåttatiden - jag antar att vi missat att muta någon för även för mig, så morgonpigg jag blivit är uppställning i förskingringen redan 07:30 en lördagsmorgon aningens obskyrt. För dagen börjar inte då utan innan dess skall man svidat om i blåställ, åkt till Förrådet för att hämta massa grejer och även täckt av båten från presenningen. Nåväl, halvåtta stod vi där med en fullpackad bil och en naken båt.
Idag skulle vi ordna med båten. Vi kom fram vid 10:30, solen sken och en skön doft av vad-det-nu-är-som-luktar- så-gott-på-ett-båtvarv-på-våren spred sig för vinden. På avstånd hörde vi det vackra ljudet av slipmaskiner och lite närmare sjöng en polertrissa vårens välkomnande.
I båten hittade vi en hel hög med öl från höstens bravader så vi gjorde som alla sanna båtägare borde gjort; tog ner presenningen och drack pilsner i solen. Vi femtiden åkte vi hem med ett rymligt samvete som vi fyllt med livskvalitet.
Titeln syftar såklart på filmen från 1972. Nu har vi dock en färd kvar att göra, den till varvet där båten skall ligga. Men ändå tror jag dagens båttur var den sista i rent rekreationssyfte.
Min systers blivande man skulle svensexas i lördags. Efter adrenalintstint skrotbilsrally på morgonen, vad passar bättre än att slappna av på en träbåt som inte gör mer än ett par knop.
Att inte åka Kungsholmen med- eller moturs kan också vara trevligt. Och behagligt.