snipan.com

snipan.com Träbåt, Ålandssnipa, två ägare, 7,5m lång, 2,4m bred, Albin O41 4 cyl bensinmotor, Solex 26 VBN förgasare, fernissad, bottenmålad

söndag, april 29, 2007

Snipan får storhetsvansinne

posted by Thraíndir @ söndag, april 29, 2007 

Det var två glada och stolta snedseglare som kastade loss från Sättra varv mot sommarhamnen på Reimersholme. Glada för att motorn gick som en klocka, på minsta alla fyra cylindrar och för att hon kändes tät. Stolta för att vi fixat allting själv utan annan (!) experthjälp än våra kloka huvuden och överväldigande ingenjörsmannaskap!

Vi puttrade på som aldrig förr men efter ett tag kändes det som vår nyrenoverade motor gick lite ojämnt. Det rök och pös om motorn och ur avgasröret bolmade det tjock vit rök.

Snipan ville egentligen vara en ångbåt och ha en skorsten. Trodde vi.

Att det rök om motorn kunde bero på att vi spillt lite olja på den under rengöringen av backslaget. En kort diskussion om vad skillnaden mellan svart, blå och vit rök ur avgasröret betyder avbröts av ett öronbedövande POPP.

Stäng av motorn hördes Joche säga och jag var inte sen att lyda.

Det slutade förvisso att bolma ur avgasröret men motorn pös och osade fortfarande. Ur flaskan med fin-vatten fyllde jag en kapsyl som jag tömde över motorblocket. Frrrrrrässssss lät det. Vi fick en känla av att vi hade ett värmeproblem. Eller snarare problem med kylningen som Joche så finnurligt klurade ut.

Vi satte på oss ingenjörsmössorna och letade efter problemet. Vattenkyld motor behöver vatten för att kylas. Hade vi ettat och målat över vattenintaget? Det trodde ingen av oss. En röd spak som satt på kylvattenslangen stod i ett läge som, när man jämförde med hur bränslekranens läge förhöll sig till bränsleslangen, kändes, ja, eventuellt inte rätt.

Vi vred om den röda spaken och startade motorn. Det pös och rök i tre sekunder innan vi stängde av motorn igen.

Ur avgasröret kom ett pysande,susande, småmullrande ljud varpå Joche frågade (förmodligen retoriskt, vad vet jag?) om det brann i motorn. Efter en stunds resonerande så gjorde jag en kvalificerade gissning (med alla fingrar och tår i kors) att det nog var kylvattnet som förångats på väg genom motorn och att det var det som lät.

Vi provade att starta motorn igen och höll andan och de numera krampande fingrarna i kors. Brrrummm, muller, ptptptptptpt (förra året lät det puttputtputt). Tjoho! Vi hade återigen fixat problemet alldeles själva.

Och snipan får ingen skorsten.