Hon flyter! Hon flyter! Hon flyter!

Åtminstone Joche är en morgonpigg mört. Förmodligen även Vincent. Hur det är med Tina vet jag inte. Jag och mina två äldsta syterdöttrar Lina och Jennie (som jag hade hos mig i helgen) är det åtminstone inte.

När vi kom till Sättra Varf, via Hagsätra (mitt lokalsinne är väl inte det bästa) var hela familjen Dagerot och Anna och Elina redan på plats.
Jag inspekterade att de hade gjort rätt så att vi var redo för sjösättning.
Joche var tvungen att bättra på taket lite med expanderskum men annars var allt till belåtenhet.

Efter att ha hört om andra träbåtsägares bravader (som berättade om sina upplevelser "som att sjösätta en kundvagn ungefär") tog jag fram burken med Ettan och kollade om det inte fick plats lite lite till nånstans. Vi blev även lovade att få låna länspumpar om så behövdes.

Vid ett-tiden var det så i alla fall vår tur. Bosse hamnchef kom puttrande med Slamkryparen och hissade vant upp vår båt i luften och puttrade under vår översyn tillbaka ned till kajen.
Åtminstone två människor på bryggan höll andan medan Slamkryparen backade ned snipan.com (som hon numera kallas) i vattnet.
Under någon minut var stämningen lite panisk när hon tog in vatten men så gick självlänsen igång och det visade sig att några extra pumpar behövdes inte.

Efter vi fått i båten korkades champagne upp och ett fyrfaldigt hurra utbrölades. Spontana applåder hördes från glada och nyfikna hamngäster :)




















Tina och Anna tog med sig alla barnen för lite lördagsmys (tack så innerligt jättemycket för att ni var så gulliga!) hemma medan Joche och jag höll ett vakande öga på båt och självläns några timmar.