Vitt bubbelvin och en hamnchef är vad som krävs för att få igång en dränkt motor

Det är med båtmotorer som med datorer. Då båten saknar lämplig tangentbord att offra en get på för att eländet ska starta, tog vi det näst bästa: vitt bubbelvin och en hamnchef.
Efter jobbet drog vi till båten med den nya feta batteriladdare.

Träbåtsinköparkonsulten Peter var snäll att dra oss från Reimersholme till Liljeholmen, Ängelholm eller om det var Långholmen där det fanns landström. Lotta var gast och styrde vår båt under bogseringen.
Här läste vi varsinn lista. Jag läste Eddies "så här får man igång en Albin O41a om man försökt allt men ändå inte fått igång den"-lista. (Tack Eddie!!!) Joche läste pappret som följde med batteriladdaren.
Den gula plåtlådan (batteriladdaren) surrade lite oroväckande när vi switchade från CB (förmodligen kort för Charge Battery) till START (som pumpar in 150A i batteriet).
Sen vred vi om tändningsnyckeln. Nje, nje, nje, nje, nje, nje, nje... Ingenting. Hel choke. Samma. Halv gas. Samma. Nu var Joche lite trött.
Peter tipsade om att man kunde prova med att byta tändstiften och detta skulle få någon form av positiva konsekvenser som jag inte riktigt hängde med på, men då Joche inte hade några fler idéer och jag aldrig haft några, så funkade det fint för mig. Dessutom var Joches blodsockerhalt oroväckande låg och behövde justeras. Taxi till närmaste bensinmack där Joche plockade mackor till oss medan jag letade efter tändstift. Efter en stunds letande utan lycka frågade jag tjejen i kassan var de hade tändstiften. -De sålde så dåligt så det har vi inga, kom svaret. Jag hade glömt bort att man bara kan köpa korv, balar med toapapper och kubbspel på bensinmackar nu för tiden. Ut till taxichauffören som väntade och kollade om han visste var det fanns en riktig mack. Han rabblade lite mackar i närheten som jag wapade fram numrena till. De flesta rekommenderade Mekonomen.
Tillbaka till båten utan tändstift men med blodsockerhöjande mackor i alla fall.
Där stod hamnvakten Pelle och tittade in i båten och undrade varför inte kylvattenventilen var stängd. Jag frågade Joche varför han öppnat den men han var inte riktigt på humör än. Sen pratade vi lite mer om våra motorbekymmer. När jag sen skulle visa vad som händer och hur motorn låter när hon inte startar och vrider om nyckeln så. Nje, nje, nje, host, dudunk, slammer, pt, pt, pt, pt, pt, pt, pt, pt, pt!!! Rök från spillolja (och säkert 5-56 och avfettningsmedel) på motorn och men hon tickar som en klocka!!!
Joche hoppar upp och ned som ett lyckligt barn. Jag springer in i kajutan och tar fram min, för detta ändamål, medhavda flaska bubbelvin.
Den korkas upp och vi skålar och stojjar medan Peter ber mig lägga i friläge ett par gånger.
Då frågar Pelle hur det är med oljenivån.
Joche får hojta två eller tre gånger för att jag ska förstå att vi behöver stänga av motorn. Jag kom bara ihåg att vi skulle köra den i tio minuter om vi fick igång den.
Oljan i motorn var det inget fel på.
Oljan i backslaget var vit målarfärg vilket jag fått lära mig 1) att det är vatten i oljan och 2) att det inte är bra.
Lättade över att vi fått igång motorn packade Joche ihop och jag satte mig och pumpade ur 2 liter vattenskadad olja ur backslaget.
Snipp snapp snut. Nu både flyter hon och motorn gör putt-putt-ljud. Nu kan vi koncentrera oss på bryggseglingen igen :)